På Union Square vaknar New York till liv morgonen efter Halloween. Matmarknaden lockar redan kunder, trots att morgonen är ny. Vid George Washington-statyn samlas en grupp för att kampanja för Zohran Mamdani.
Det är de sista dagarna innan valet. Alla mätningar visar att Zohran leder stort över de andra kandidaterna, men det betyder inte att någon lutar sig tillbaka. Kampanjen ska drivas ända in i slutet.
När alla har samlats formas en ring. Alla får presentera sig och förklara varför de är där. För flera är det första gången de deltar i en kampanj eller någon politisk aktivitet. En man har rest in från Maryland för att vara med. En annan från Nederländerna. Och så jag, från Sverige.
Motiven till att man har kommit är olika. Någon lyfter frågan om levnadskostnaderna, medan någon annan säger att man bara vill vara med och göra skillnad. Eve berättar att hon vill jobba för Zohran eftersom han står upp för henne som judinna, men också kämpar för palestiniernas rättigheter.
Det är känslosamt. Flera gråter. Det här är på riktigt, på ett sätt som är svårt att uppleva som utomstående.
Att välja Zohran skulle vara ett första steg mot något bättre.
Vi är på Manhattan, inte i Zohrans starkaste valkretsar. Det är för tidigt att knacka dörr, så deltagarna skickas ut för att kampanja nära lokalerna för förtidsröstning, som redan är öppna.
Tillsammans med Aisha skickas jag till korsningen 8:e avenyn och 17:e gatan. Det är en liten promenad, och vi hamnar i princip i Chelsea.
Aisha, som är född i Indien men kom till USA som tvååring, arbetar som mjukvaruutvecklare med robotarmar. Hon har aldrig deltagit i något politiskt arbete tidigare, men hon vill bidra och vara en del av den förändring hon hoppas på med Zohran.
I korsningen som vi tilldelats pågår redan kampanjarbete. Det är inte bara borgmästare som ska väljas på tisdag.
Distriktsåklagaren Alvin Bragg står och värvar röster. Vår brist på igenkänning av honom skapar en udda situation.
Vid en diskussion senare med en medarbetare till honom intygar hon att han tillhör den goda sidan. Han tar inga pengar från miljardärer och företag. Hon har själv kampanjat för Zohran.
Det blåser rejält, och den lilla strimma sol som värmer upp korsningen räcker inte åt oss alla. Men atmosfären är desto varmare.
Det är fortfarande morgon, men folklivet är som alltid livligt i New York. Vår uppgift är att mobilisera och påminna folk om att rösta samt svara på frågor.
Vid genomgången tidigare på Union Square blev vi förvarnade om att människor kan vara otrevliga och hur vi ska agera om det blir hotfullt.
Detta ser vi inte skuggan av i denna anspråkslösa korsning på nedre Manhattan. Andelen som redan har röstat är hög, och stödet för Zohran är kompakt.
Någon enstaka cyklist gör tummen ner, och någon ovanlig negativ kommentar fälls. Annars är det tummen upp, glada leenden och positiva kommentarer som jag aldrig tidigare har upplevt.
De samtal som blir längre är få. En man, iklädd en tröja med den israeliska flaggan över hela bröstet och sin gamla hund i en barnvagn, vill diskutera bostadsfrågan. Han presenterar sig som mycket förmögen. Han vill diskutera bostäder och säger att han kommer att rösta på Cuomo. Men grunden tycker han väldigt illa om den före detta guvernören. Zohran är dock inget alternativ för honom.
En annan osäker kvinna vill diskutera. Hon har inte bestämt sig än. ”Det är så mycket negativt om Zohran i medierna nu. Kommer han kunna genomföra det han vill?” undrar hon. Efter några minuter går hon vidare med ett flygblad och en positiv kommentar, att Zohran ändå ligger bra till hos henne.
Om de New York-bor som passerar korsningen 8:e och 17:e denna lördagsmorgon får säga sitt, kommer Zohran vinna stort. På den digitala reklamskylten anger ett spelbolag att chansen att Zohran vinner är 93%. Det är en siffra som mycket väl skulle kunna spegla utfallet, baserat på de som passerade detta lilla hörn i New York.
På tisdag vet vi hur det har gått!
