Även om regnet öser ner utanför är hettan inne i kyrkan påfrestande. Den enda fläkten i lokalen märks inte ens. Deltagarna är blöta av svett. Projektorduken är för liten och högtalarsystemet undermåligt. Men stämningen är på topp.
Här samlas medlemmar i Democratic Socialists of America, DSA, som utgjorde kärnanav de tiotusentals aktivister som chockade det politiska etablissemanget en sen kväll i juni.
Det är ett slutet möte. Den som inte är medlem släpps inte in. Det är noggranna kontroller av alla närvarande. Media får inte närvara och deltagarna uppmanas att inte dela innehållet i sociala medier. Det man ska prata om handlar om handlar om en politisk revolution.
Det som sägs på mötet är till stora delar samma sak som alla aktivister och förtroendevalda lyfter fram i samtal och möten.
När kampanjen startade i december var det ingen som trodde att detta var möjligt. Syftet var aldrig att vinna utan för att påverka agendan. Men likt den storm som drog in över staden den där kvällen drog Zohrans kampanj fram och växte till en styrka som visade sig vara ostoppbar.
Allt pekar på att New York kommer få sin första socialistiska borgmästare 4 november då det ordinarie valet avgörs. Alla opinionsmätningar visar på en stor ledning för Mamdani över alla andra kandidater. Alla experter och tyckare är överens om att saken är klar. Men medlemmarna i DSA lutar sig inte tillbaka.
Många har borgmästarvalet i Buffalo 2021 i färskt minne. Då vann sjuksköterskan India Walton, som backades av DSA, primärvalet i staden då hon utmanade den sittande demokratiska borgmästaren. Hon blev demokraternas kandidat och sittande kandiderade som oberoende kandidat. Etablissemanget slöt upp bakom borgmästaren och Walton förlorade. Det var första gången sedan 1985 som segraren i demokraternas primärval inte segrade.
Det finns många likheter mellan situationen i borgmästarvalen i Buffalo och New York. Men skillnaderna är nog större. DSA i New York är den överlägset starkaste avdelningen i hela landet. De har under tio år byggt upp en stark kampanjorganisation som vet hur man vinner val i staden och till delstaten.
New York Post, den kanske mest fientligt inställda tidningen i staden, beskrev DSAs medlemmar som en socialistisk armé som mobiliseras för att vinna val, och det är en armé som inga andra kandidater har tillgång till. Det ger en styrka som till och med slår de många miljoner dollar som motståndarna har tillgång till.
Södra Brooklyn, Sunset park, domineras av människor med rötterna i Latinamerika. Det präglar stadsbilden. Här i valdistrikt 38 kampanjade DSA som hårdast i primärvalet. För här var det mer än borgmästarvalet som stod på spel. Alexa Aviles valdes in i City Hall i valet 2021 och kandiderade nu för omval.
I årets primärval utmanades hon av det demokratiska partietablissemangets kandidat, Ling Ye. Hans kampanjkassa var den största i något primärval till city hall någonsin. Det blev en kampanj där aktivister stod mot pengar. Aktivisterna vann stort. Alexa fortsätter vara den demokratiska kandidaten.
DSA i södra Brooklyn bjuder in medlemmar och intresserade till Coffee with Comrades på en lokal bar en varm söndagsförmiddag. Ett trettiotal personer samlas i skuggan av träden på lilla uteserveringen på trottoaren. Det finns ingen dagordning eller någon som leder mötet. Det är en social träff för alla som vill träffa likasinnade för att diskutera vad de har på hjärtat.
Alla verkar dock ha samma stora behov av att prata om segrarna i primärvalen. Det är en blandning av nya och erfarna medlemmar. Några är på sitt första möte. Någon är bara sympatisör. Trumps seger i presidentvalet har radikaliserat många och Zohrans kampanj har gett dem en möjlighet att få utlopp för sin frustration men också den avgörande känslan av att få vara med och försöka skapa en framtid som är bättre.
DSAs styrka i mobilisering av aktivister har visat sig vara värt mycket mer än miljardärernas pengar och smaken av seger stärker organisationen än mer och diskussionerna glider över på vad man har för förhoppningar på den blivande borgmästaren.
Det är vänsterns ständiga diskussion om förhållandet till makt och regerande som diskuteras. Hur ska organisationen kunna fortsätta pressa agendan för att få igenom de löftet som man kampanjat runt och vilka möjligheter finns det egentligen att uppnå resultat med så få vänner i det politiska systemet.
Efter segern i primärvalet har det dock hänt någonting i det demokratiska partiet i New York. Många folkvalda representanter har sett valresultaten i sina egna valkretsar och ser hur vindarna blåser. Ett socialistiskt röstbälte sträcker sig från norra Queens ner genom hela Brooklyn. Här finns valdistrikt där Zohran fick över 70% av rösterna. Men även i valkretsar där Trump vann i presidentvalet har den socialistiska kandidaten vunnit.
För den som representerar valkretsen i delstatskongressen eller i City hall är det tydligt att om man inte lyssnar på sina väljare så riskerar man att utmanas i kommande primärval. Den som inte stöder Zohrans agenda kommer riskera att utsättas för den socialistiska arméns mobilisering och utmanas av vänsterkandidater. Den rädslan har fått många att redan nu justera sin politiska agenda. Det är något som också förändrar det politiska klimatet i grunden.
På samma sätt som Donald Trump hotar republikaner som inte faller in i ledet och stödjer hans politik har DSA skaffat sig ett rykte och en styrka som förflyttar politiken till vänster. Hur mycket och hur långt det kan räcka är det inte någon som vet ännu. Men DSA är medvetna om detta och det demokratiska partietablissemanget är än mer medvetna om.
DSA är inte ett politiskt parti. Det är en organisation som organiserar en bred vänster och som efter Bernies presidentvalskampanj 2016 tog fram en ny strategi där man kandiderar eller driver kandidater inom ramen för det demokratiska partiet.
I en svensk kontext handlar det om en organisation som samlar allt ifrån de som identifierar sig som anarkister och kommunister på ena sidan och vad som kanske skulle betraktas som vänstern inom den svenska socialdemokratin på den andra. Vänsterpartiet skulle nog ändå vara det parti eller politiska strömning som DSA allra bäst skulle jämföras med. Men det finns skillnader.
Organisation är decentraliserad och bredden i organisationen gör att man byggt en styrka i att vara aktiv i många frågor och kampanjer samtidigt. Det gäller inte minst i New York vilket också speglades tydligt i borgmästarkampanjen.
Med ett starkt fokus på plånboksfrågor drevs en kampanj med ett tydligt budskap. Men tack vare DSA starka kopplingar till olika rörelser som handlar om allt ifrån miljö- och HBTQ+frågor till fackligafrågor och givetvis Palestinarörelsen har man skapat en bred allians där man har ett starkt förtroende vilket ger en stabil grund att bygga på.
Genom att man vunnit flera val de senaste åren så har man byggt upp en erfarenhet i det politiska arbetet. Amerikanska politik har en organisation som skiljer sig markant från svenska förhållanden. Som vald ledamot agerar så har man sitt eget kansli och organiserar sig inte i en partigrupp som svenska partier traditionellt gör.
Här skiljer sig DSA:s förtroendevalda från andra. De har organiserat sig i Socialists in office där resurser och politiska frågor samordnas. Något som på ytan kan uppfattas som simpelt men som har gett dem ett större inflytande då de i splittrade politiska församlingar blir starkare tillsammans.
Just hur staden ska styras med en DSA-kopplad borgmästare tar upp tankarna hos många. I demokratikommittén samlas medlemmar som arbetar fram förslag på hur staden ska kunna demokratiseras den kommande mandatperioden.
Kommittén bjuder in medlemmarna i New York till ett möte i DSA:s kontor som ligger på södra Manhattan i utkanten av Chinatown. Det är en liten lokal med mycket obekväma stolar där ett trettiotal medlemmar samlas för att äta pizza och diskutera dessa frågor. Liksom på alla andra möten är det många som är nya och diskussionerna är spretiga.
Någon lyfter frågan om att det skulle vara möjligt att ta över Demokratiska partiets mäktiga strukturer ganska enkelt för att påbörja en grundläggande reformering för att få bort det nuvarande etablissemanget. En annan vill att de ska utreda mer inslag av direktdemokrati.
Kommittén har förberett en presentation av hur man skulle kunna reformera valsystemet för att möjliggöra för fler partier att kunna kandidera och vinna platser. Lite mer som i Europa. Det var ett system som fanns i New York på 30-talet men som stoppades av Demokraterna och Republikanerna när vänstern blev alldeles för stark i staden. I Portland har DSA varit med och drivit på för en sådan reform som nu genomförts. Underförstått handlar det om att DSA skulle kunna kandidera direkt med egna kandidater utan att behöva gå omvägen via demokraternas primärval.
Det stormar i det politiska New York. I stormens mitt finns DSA som för varje dag tycks samla fler och fler medlemmar. När vänstern vinner så lockar det folk. Det som många inte trodde var möjligt är på väg att hända så har det tänts ett hopp. DSA:s styrka har visat sig vara att mobilisera väljargrupper som aldrig har upplevt att det funnits någon anledning för dem att rösta. Nu finns det alternativ. Dessutom ett alternativ som visat att man kan vinna. Och signalen till Vänstern i såväl New York som i världen utanför sammanfattas kanske bäst av Frank Sinatra när han i New York New York sjunger ”If you can make it here, you kan make it anywhere”. Det väcker drömmar hos vänstern och högern skakas i grunden.
När sommarvärmen lämnar New York och den politiska hösten drar igång på riktigt kommer det vara en höst som kommer definiera amerikansk, och kanske hela världens politik, för en lång tid framöver. Det kommer vara mobilisering och aktivism som står mot miljardärerna som kommer ösa in pengar till vem som helst som ställer upp mot Zohran. Det som är spännande med detta är att det ser ut som att aktivisterna vinner över kapitalet den här gången. Det skulle vara en politisk revolution.
Den här artikeln har tidigare publicerats i Parabol nr 8 2025
